En helt blank ny dag…

har nu inletts.

Det är lite spännande att så här i morgonrusningen helt ägna sig åt att fantisera och planera för den kommande dagen.

 Den har ju  faktiskt börjat för ett tag sedan, men det känns något segt i starten, så att säga. Jag har iallafall hunnit läsa de stora tidningarna och tagit del av världshändelserna. Glädje och sorg samt hela skalan däremellan.

Så har de av mig lästa bloggarna genomgåtts och i tankarna kommenterats. Nu blev det lite tröttsamt att försöka sovra bland folks olika synpunkter. Åsikter om ditt och datt, min undran är stor över hur folk orkar bry sig så mycket om saker och ting. Jag blundar och stänger av åsiktsmaskineriet ett tag, för att istället ta klivet in i  TV-deckarnas förtrollande värld där ingenting är på riktigt.

Påtår av kaffet blir det också, sedan fortsätter min nya  spännande nya dag

Dagens bilder visar naturens vackraste sidor av hösten

Kvar i sängen…

Oktoberhöst

är jag inte nu längre, nej uppe och letar efter en musiklåt som jag hörde i TV i går kväll.

Så kan en oktoberlördagsmorgon också börja. Morgonen  började tidigt med en snabbkoll på omgivningen och en genomgång om mina kroppsdelar fungerade

tillfredsställande så inga dramatiska tillbud inträffat under natten.

Nej, allt kändes ganska bra så då var jag troligen i livet. Så började hjärnan och tankarna komma igång, då mindes jag plötsligt vad jag skulle leta efter idag. Den där för mig obekanta artisten och hans musik. Det var ju inte så svårt med TV:s programtablåer och Google samt lite trixande med andra sökmotorer.

Klart och fixat. Just nu kan jag lyssna på en ” ny” musiker som jag inte visste något om. Jag är nog lite efter i min musikkunskap,  fast jag jobbar på att komma ikapp samtiden.

Musikartisten är Bob Seger ( det visste ju alla andra) och låten är Like a rock.

Dagen bild visar höstträdet i all sin glans.

Det sköra livet…

Trattisar

som jag ofta tagit för givet och självklart, fick en helt ny dimension när jag för en tid sedan drabbades av en stroke.

Detta var 2:a gången det hände och det tog något hårdare med talsvårigheter och motoriska störningar denna gång.

Så blev detta skrivit ,men jag kommer inte att fastna i det här sjukdomstänket något längre, med det medför ju ett annorlunda synsätt på tillvarons absurditeter som nog kommer att framgå i mitt skrivande.

Jag är som vanligt odödlig och tänker så förbli – lika trotsig och obstinat som en 3-åring kan vara. Så det så.

Nu är det härliga höstdagar och i min trädgård väntar bråda dagar. Äpplena glänser i trädet och björnbären mognar

som vanligt steg för steg. Mina möjligheter att gå ut skogen är något begränsad, men i min fantasi står herr Kantarell och Trattisfamijen helt redo för plockning. Lingonen väntar och ljungen lyser.

Jag nöjer mig med att titta på tillverkningen i TV av den schweiziska osten Gruyère, en ost som inte går av för hackor.

Mitt morgonmål är Söders Höjder (the´) och Robinsons scotchmarmelad på kexen.

Livet ska vara gott att leva.  YES.

ROSOR, KYSSAR OCH DÖDEN…

     det är en titel på en deckare från förr.

Rosor kan jag visa på bild, kyssarna åt jag upp. Det var marsipankyssar som en turistande person hade inköpt i den lilla hamnstaden. Dom var jättegoda, så jag åt upp dom innan någon annan hann göra det.  Så´n är jag.

Döden ska vi inte tala om idag, fast jag nyss lyssnade till kyrkklockorna som sammanringde till avsked.

Det blir alltså rosor. Den klängande röda heter Flammentanz och är en av de bästa höjdarna

EN KOKOSNÖT I SKALLEN, ELLER…

högflygande plan(er).

Jag ligger i min vilstol och tittar upp i det blå. Det gör jag ofta, eftersom en av de stora in-och utflygningslederna till/från Arlanda passarar över Lilla Paradiset.

Där ligger jag och funderar på tyngdlagen då något ramlar ner i mitt huvud!!!

En flygplansmotor eller möjligen en propellar eller vad phan som helst.

Lättskrämd är jag inte, men sådan otur har jag väl inte att jag har lämnat jordelivet utan ett ” hejdå eller bye bye” eller hur man nu tar avsked.

Efter att ha funderat över möjligheten att en kokosnöt trillat ner i pallet, så måste jag ändra vilställning och ta itu med det hela. Ovanför mitt huvud befann sig  ett körsbärsträd och ett äppelträd. Typiskt nog så var det ett prematurt(förtidigt fött) äppelkart som anfallit mitt svaga huvud och med en duns studsade vidare med tyngdlagens logik ner mot marken.  Puuh – utandning.

Nu hade jag tur igen. Jag överlevde det anfallet och kan återgå till flygspaning och rymddrömmar.

Dagens bild visar ett äppelkart och tagetes som är så vackra och olikfärgade

EN VÄDERMELLANDAG…

behövdes. Det har varit tillräckligt varmt i Paradiset och denna dags duggregn har kännts bra. Så bra att jag shoppat

sommarprylar som handlarna så tillmötesgående har prissänkt. Jag kände att jag behövde alltihop som låg framför mig och det blev en hel del.

Nu ska jag partaja i mitt nya partytält, fast jag börjar med kaffe och jordgubbstårta för att få upp ångan och uträtta storverk.

Dagen bild innehåller nästan en rebus: Varför har Pysses keramikfågel ett smultronarmband på skallen?

Och vad gör den gula och röda rosen i sammanhanget? Sug på den rebusen Ni.  Svaret kommer i något inlägg längre fram. 1:a priset blir ett grässtrå med smultron.

BLOMMORNA FÖR DAGEN

Jag har slarvat med inläggen här. Det är inte alla bra att göra så, förlåt – men nu är jag tillbaka.

I stället för att skriva en massa strunt så kommer jag att visa lite bilder från mitt lilla Paradis.

Idag får ni se trädgårdens grannaste blommor som visar sig just nu.  Jag tycker att den blåa Blomman för dagen

ser ut som en lyssnarpost som fångar upp ljuset och ljuden från rymden.

Den gula honungsrosen Helene´har en så utsökt doft så det är inte klokt. Det är morgonens första doft som jag vaknar av och då känns det att hela dagen blir en fullträff.

I morgon kommer nya bilder hoppas jag.

Det bolmar och ryker…

 3-fardmedel

men hemåt det bär.

I dessa dagar med en känsla av ett förestående apocalypstillstånd så är vi inte trygga någonstans. Inte ens hemma i Norden. Speciellt inte i Norden, just nu.

Det som nu sker i atmosfären tror jag ingen ens hade en tanke på att det skulle inträffa här – i andra delar av världen möjligen, men inte alls här upp i vår trygga avkrok av världen. Ändå så sker det och det blir till att ”tänka om ”tror jag.

Det är ju inte mitt problem just detta, men det kan påverka oss alla på ett eller annat sätt. I vår familjs fall så väntade vi hem en ung dam som hade semestrat i Egypten och skulle landa på Arlanda i söndagskväll, trodde vi .

Inte alls, det blev omdirigering till Finland, jaha, ändå nästan hemma, nähä vidare transport till Tyskland för att i Hannover omflygas tillbaka till Helsingfors där det fick landa. Sedan bussning till Åbo och slutligen båttranport hem till trygga Sverige.

Det tog sina många timmar, men borta bra ,  hemma bäst.

Det blev ett äventyr som hon nog aldrig glömmer och det är ju så att en som gjort en resa alltid har något att berätta.

Så sant och stackars de som fortvarande flackar runt som flyktingar i luften och på marken. Jag känner djupt för de vilsekomna.

Dagen bild visar dels USS New York som byggdes med hjälp av stål från World Trade Center och döptes till åminnelse av 9/11, dels The Flying Scotsman och slutligen lilla Paddy med sitt hus.

Det finns olika transportmedel och fallerar det ena så finns det andra.

Långfredag – Påsk – Blå himmel…

tupparyes, yes,yes det kan inte bli bättre.

Den här helgfredagen brukade förr i tiden ( då allt var bättre) inte vara den mest roliga dagen.

I den stora staden, där jag växte upp, var det ett evinnerligt dånande på alla kyrkklockor. Vädret var alltid lika grått, ingen bio öppen, inga människor att prata med, ingenting att göra. Eftersom jag bodde mitt i stan så blev det att dra omkring på de stora gatorna och hoppas på att det inte skulle bli ett 3:e världskrig också.

Visserligen trodde jag att det var mitt fel att 2:a kriget, WWII, bröt ut eftersom min tidiga uppväxt mest bestod av inkallade anhöriga, vedstaplar i hela stan, tjutande alarm, kliande strumpor,spelande strålkastare på himmelen och någon gapande stolle i radion.

Jo, det var en munter uppväxt – men sedan blev det så mycket ljusare och livligare, men det tänker jag inte berätta om idag. I dag ska vi inte se bakåt, utan blicka ut i den begynnande vårsolen och kasta ägg på varandra.

Själv har jag försökt att få till en hemsida, men eftersom jag ibland tänker som ett apskaft så tar det tid att fatta, men nu börjar den ta form. En länk finns till höger för er som är nyfikna

Ät ägg, må gott och var rädda om er. Javisst ja, kör försiktigt också.

Fantasi i verkligheten…

monster

kan bli precis vad som helst. Denna soliga,vackra vårvintermåndag då omvärlden rullar på i full speed,tänker jag på regnkläder!

För länge sedan hade jag hittat en annons om annorlunda regnkläder, fantastiska mönster och vackra regncaper. Helt olika de vanliga gulorange sydvästar och tunga kappor vi barn växte upp med. Den här annonsen jag hittade satte fart på mitt habegär. Adressen lade jag på minnet och vid en resa i söder så kom vi till den plats i landet där denna shop fanns.

Det var inte bara regnplagg som fanns där – det fanns också helt underbara sakrala klädnader.

Mina regnklädersdrömmar försvann totalt och jag började med fantasiens hjälp kreera mig i de utsökta prästerliga klädnader. Plaggen var helt tillverkade för kvinnliga präster o dyl arbeten. Jag blev helt tagen av de underbart vackra mässhakar och korkåpor som fanns där. Vilka mönster och vilket utförande i de liturgiska färgerna, de var inte bara svart och vitt där inte. Vi stannade i flera timmar i detta samhälle och mina tankar på regnkläderna var mirakulöst borta. Inte helt borta kanske, utan jag fantiserade om regnkläder utförda som dessa underbart vackra kyrkliga skrudar.

Jag tog tag i verkligheten igen och insåg att någon måtta fick det nog vara på mina önskedrömmar om annorlunda regnkläder.

Jag fick nöja mig med blommiga stövlar istället och dagen bild blir på ett mönster som skulle passa till en vacker regncape. Kanhända någon annan gång når solen går i moln.